Barn- och ungdomstiden

Imam Hadi(A) blev Imam vid 8 års åldern. Folket sökte råd hos honom för vägledning och för att lösa alla problem som de hade.

Ahl al-Baits(A) fiender och Khalifa blev arga över situationen och försöka förminska Imamen. Tillsammans letade de efter en person som hade mest kunskap men som samtidigt ogillade Ahl al-Bait(A). De tänkte att Imamen(A) skulle då tvingas att bli en elev hos den personen och på det sättet skulle muslimerna, speciellt shia, inte ha någon möjlighet att träffa Imamen(A).

De hittade en man som hette Ubaydullah Junaydi. När Ubaydullah blev ansvarig för Imamen(A) förbjöds alla shia från att besöka Imamen(A). 

Efter en period kom en man till Ubaydullah Junaydi och frågade ”Hur mår den Hashemitsiske(Profetens(S) släkt) tjänare?”

Ubaydullah Junaydi som tidigare var fiende till Ahl al-Bait(A) blev rasande över mannens fråga och sa: ”Kalla inte honom för en Hashemitsiske tjänare, han är ingen tjänare. Han är ledaren för Hashims folk. Vid Allah, trots hans unga ålder är han mer kunnig än vad jag är! Folk tror att jag uppfostrar honom, men det är han som uppfostrar mig! Jag svär vid Allah, han är inte endast en Hafiz av den Heliga Koranen (kan Koranen utantill), han klarar av dess kunskap också!” 

Under Imam Hadis(A) liv

Mutawakkil(Khalifa) var mycket orolig över uppmärksamheten Imam Hadi(A) fick och önskade döda Imamen(A). En dag blev Mutawakkil informerad om att Imamen(A) ville göra ett uppror. Han fick höra att Imamen(A) samlade pengar och vapen. Mutawakkil gav order till sina män att attackera och bryta sig in i Imamens(A) hus under midnatt. 

Männen skulle leta efter pengar och vapen som skulle lämnas till Mutawakkil. Mutawakkil hade ordnat en fest i sitt slott och väntade på att Imamen(A) skulle föras in. Hans spanare och män klättrade på taket från baksidan av Imamens(A) hus. De såg Imamen(A) upptagen med sina böner i ett rum.

De letade i rummen men hittade inget förutom en viss summa pengar och ett svärd som de tog med sig tillsammans med Imamen(A) till Mutawakkil.

När Imamen(A) kom fram sattes han bredvid Mutawakkil som ville ge Imamen vin och bad honom(A) dricka. Imamen(A) sa: ”Vid min herre, mina läppar kommer aldrig att komma nära detta”. 

Mutawakkil som var påverkad av vinet vände sitt ansikte till Imamen(A) och sa: ”Då måste du läsa några dikter för mig”. Imamen(A) sa: ”Jag kan inga, förutom några få från min farfar Ali(A)”. Mutawakkil sa till Imamen(A) att läsa de och han gjorde det. Dikterna var vackra och skapade uppmärksamhet. Inne i Mutawakkils kropp, inne i själen, hände något och fick honom att inte bli lika påverkade av vinet. Han började gråta och beordrade männen att skicka Imamen(A) till sitt hus med respekt. Pengarna lämnades tillbaka till Imamen(A) tillsammans med extra pengar.

Imamen(A) hade en stark kontakt med den heliga Koranen. Han läste högt ur Koranen för folk varje gång han gjorde klart ett arbete. Han var känd för att gå lugnt och behandla folk med respekt. Imamen(A) var också känd för att ständigt le – varje gång han log lystes hans ansikte upp som solen.

Han besökte och hjälpte de som hade det svårt och var drabbade av olika saker. Det är känt att han skänkte mycket pengar till de behövande.

En dag blev Mutawakkil sjuk där hans fot hade skadats och läkarna kunde inte hjälpa honom. Hans mor frågade Imamen(A) om medicin som kan hjälpa hennes son. Imamen(A) rekommenderade en medicin till Mutawakkil som botade hans sjukdom. Som tack skickade hans mor pengar till Imamen. Imamen(A) delade ut hela summan till folk som behövde hjälp. 

Imam Hadis(A) sista tid i livet

Folket pratade gott om Imamen(A) och tyckte mycket om honom. Mutawakkil blev arg, avundsjuk och elak mot Imamen(A). Till slut bestämde han sig för att döda Imamen och förgiftade Imamen(A). Giftet påverkade hela hans kropp och han fick stora smärtor tills han dog.